Artificiell intelligens har på kort tid blivit både ett buzzword och ett oumbärligt verktyg inom en rad olika branscher. Men hur intelligent är AI egentligen, särskilt när det kommer till beslutsfattande. Människor fatta nästan uteslutande känslomässiga beslut! Kan vi verkligen förlita oss på att AI förstår och hanterar de komplexa känslor som styr våra val – eller är det fortfarande långt kvar innan maskinerna kan mäta sig med den mänskliga förmågan?
Känslorna styr våra vägval
I en artikel i Svenska Dagbladet intervjuar Karolina Bergström psykoterapeuten Deborah Mühlrad, som diskuterar hur vi människor hanterar våra känslor i vardagen. Mühlrad pekar på att känslor spelar en central roll i vårt sätt att hantera våra fobier, och identifierar sex grundkänslor: ilska, ledsenhet, glädje, nyfikenhet, rädsla och skam. Dessa känslor är inte bara tillfälliga tillstånd eller reaktioner på yttre händelser, utan fungerar som fundamentala verktyg för att styra våra beteenden och vägval.
När jag själv reflekterar över artikeln slås jag av hur stor betydelse känslor faktiskt har för våra beslut. Vi vill gärna tro att vi är rationella varelser, att våra val baseras på logisk analys och objektiva fakta. Men sanningen är att känslorna ofta fungerar som det avgörande timglaset som får oss att välja en väg framför en annan. Oavsett om vi känner oss rädda, nyfikna eller glada så påverkar det våra handlingar – ibland mer än vi själva inser.
Kan en datamaskin känna?
Så, tillbaka till frågan: hur intelligent är AI? Artificiell intelligens handlar i sin nuvarande form främst om att bearbeta enorma mängder data, hitta mönster och dra slutsatser utifrån statistik och algoritmer. Det är kraftfullt och kan revolutionera allt från sjukvård till logistikens värld, men vi bör vara medvetna om dess begränsningar. AI är – åtminstone än så länge – inte kapabel att förstå eller känna såsom människor gör.
Ta exempelvis känslan av rädsla: i vissa sammanhang hjälper den oss att undvika faror, som att avstå från att klättra upp på höga höjder. Samtidigt driver nyfikenhet oss att utforska det okända, till exempel ett beslut att dyka ner i havets djup för att upptäcka en ny värld. Dessa känslor är djupt rotade i våra psykologiska och biologiska system och bidrar till både vår personliga utveckling och samhällsutvecklingen i stort. De är svåra – eller kanske omöjliga – för en algoritm att efterlikna på djupet.
Har någon någonsin sett ChatGPT visa genuin ledsamhet? Eller att Perplexity väljer att avstå från att svara på en fråga bara för att, av nyfikenhet, se hur vi reagerar? Jag ställde följande fråga till ChatGPT:
Är du någonsin ledsen?
Och fick följande svar:
Nej, jag upplever inte känslor som sorg eller glädje på samma sätt som människor gör. 🙂
Svaret är alltså nej – AI-system saknar både känslor och egen vilja. De utför sina uppgifter baserat på instruktioner och data, inte på emotionell närvaro eller självupplevd motivation.
Hur imponerade ska vi vara?
Det är lätt att bli imponerad av AI:s förmåga att lösa problem, förutse mönster och generera insikter. Men förmågan att fatta beslut som bygger på komplexa känslor – och att ibland våga välja det okända för att växa – är fortfarande exklusivt mänsklig. AI kan hjälpa oss, men det är långt kvar innan den kan förstå oss på djupet och fatta beslut som bygger på genuina känslor.
Så varför har det blivit en sådan hype? Jag lyssnade nyligen på podden Kapitalet av Jacob Bursell. I podden om AI så intervjuar han Fredrik Björeman och där refererar Fredrik till ett citat som säger:
Skälet till att AI är så otroligt hypat beror inte främst på tekniken utan på människans förmåga att se jesus i en bit rostat bröd
Oavsett om citatet är korrekt eller inte så tycker jag att det säger en hel del.
Sammanfattning:
Artificiell intelligens är ett kraftfullt verktyg som kan förbättra och effektivisera många områden. Men förmågan att fatta känslostyrda och värdebaserade beslut är ännu utom räckhåll för dagens AI-teknologi. Känslor fortsätter att vara det som verkligen gör oss mänskliga – och ger djup åt våra val, på ett sätt som algoritmer ännu inte kan efterlikna.
Jag tar gärna emot argument till varför jag har fel men intill dess kommer jag att fortsätta leva i förvissningen att det tar lite mer tid än vad tech-giganterna i Silicon valley och Kinas motsvarighet vill hävda.
Jag kan förövrigt varmt rekommendera poddarna Kapitalet och Marknaden som produceras av Jacob Borsell på Monopol media:
